Svenska

Jag är skolpsykolog, medlem i stadsfullmäktige i Helsingfors, ordförande i Vänsterförbundets fullmaktigegrupp och medlem i HNS-styrelse.

Mina politiska mål är följande:

 

Jämlikhet genom utbildning

Hela utbildningsstigen bör stöda barns och ungas jämlika möjligheter att växa till välmående människor, att klara sig i livet och att få jobb. Utbildningen bör uppfostra till ansvar och delaktighet i samhället.

Hela utbildningsstigen bör stöda barns och ungas jämlika möjligheter att växa till välmående människor, att klara sig i livet och att få jobb. Utbildningen bör uppfostra till ansvar och delaktighet i samhället.

Alla barn bör ha rätt till pedagogiskt kvalitativ småbarnsfostran i smågrupper med kompetenta lärare.

Elever som lär sig på ett alternativt sätt bör få lämplig undervisning, möjligheter att känna att de lyckas och få använda sitt inlärningspotential på alla utbildningsstadier. Detta betyder tillräcklig specialundervisning, elevvård, undervisning i smågrupper och flexibla undervisningsmetoder. 

Andra stadiets utbildning bör vara gratis. Alla nedskärningar inom yrkesutbildningen måste återtas och istället bör det finnas tillräckliga resurser för att genomföra reformen inom yrkesutbildningen.

Jämlik högskoleutbildning bör främjas genom att uveckla elevantagningen, höja studiestödet, se till att utbildningen är gratis och underlätta byte av utbildning.

På alla utbildningsstadier bör utmattning förebyggas t.ex. genom att minska kraven att välja i ett tidigt skede av studierna och genom att göra studiekraven rimliga.

Invandrarnas ställning inom utbildningen bör förbättras genom att erbjuda tillräcklig finska som andraspråk- utbildning. Vidare bör studiehandledningen utvecklas och även alternativa studiestigar bör utvecklas då språket inte ännu är tillräckligt starkt. 

Stöd för den mentala hälsan

Hjälp för problem med den med mentala hälsan måste fås på ett lätt sätt, i tillräcklig omfattning och i rätt tid. Utbildning och sysselsättning bör stöda människans psykiska välbefinnande.

Hjälp för problem med den med mentala hälsan måste fås på ett lätt sätt, i tillräcklig omfattning och i rätt tid. Utbildning och sysselsättning bör stöda människans psykiska välbefinnande.

Det bör finnas tillräckligt varierande behandlingsmetoder (t.ex. individuell terapi, olika former av gruppterapi) så att varje kund får just den hjälp som hen behöver. Medicinering får inte vara det enda alternativet. Kunden ska själv kunna påverka vilka behandlingsmetoder som väljs.

Det måste vara lättare att komma till psykoterapi och terapi bör finnas erbjudas även via offentliga tjänster och till alla åldrar. FPAs rehabiliteringspsykoterapi får inte vara enda vägen till terapi. 

I vårdreformen är det viktigt att skapa en enhetlig vårdstid för rehabiliteringsklienter inom mental hälsa och missbruk så att hjälp ges på ett enda ställe och kunden får den helhetsvård som behövs.

Barnens psykiska utveckling bör stödas på rådgivningen, i daghem och skolor. Familjer bör få stöd med låg tröskel av familjearbete- rådgivning och förberedelse för att förebygga problemen.

Arbetslivet bör utvecklas för att bättre stöda den mental hälsan t.ex. genom att erbjuda flexibilitet i arbetstiden och genom deltids sjukledighet.

Olika minoriteter och specialgrupper som invandrare och regnbågspersoner bör bli bemötta på ett respektfullt sätt då de vänder sig till tjänster för mental hälsa.

Vårdreformens målsätting tjänster på jämlika villkor

God vård och hjälp hör till alla människor i alla livsskeden. All nödvändig service bör fås utan att gå från lucka till lucka. Hälso- och socialtjänster får inte styras vinstdrivning. Målsättningen med vårdreformen måste vara att få tjänster på jämlika villkor. Den offentliga sektorn bör ha huvudansvar för att producera hälso- och vårdtjänsterna och dessa får inte styras av vinstdrivning.
God vård och hjälp hör till alla människor i alla livsskeden. All nödvändig service bör fås utan att gå från lucka till lucka. Hälso- och socialtjänster får inte styras vinstdrivning. Målsättningen med vårdreformen måste vara att få tjänster på jämlika villkor. Den offentliga sektorn bör ha huvudansvar för att producera hälso- och vårdtjänsterna och dessa får inte styras av vinstdrivning.

Tillgång till tjänster bör underlättas genom att sänka kundavgifterna och försnabba möjligheten att få vård. Dessutom bör hälsocentralernas resurser stärkas och precisera kundens rättigheter. Det förebyggande jobbet som görs bland barn och unga bör förstärkas och problemen inom äldrevården lösas.

Inom hälso-och vårdtjänsterna bör det finnas tillräckligt med arbetskraft så att de kan sköta arbetet etiskt och utan att bli utbrända. Hela personalens kompetens bör värnas om genom behörighetskrav och fortbildning. Då tjänsterna utvecklas skall personalen höras och deras sakkunskap lyftas fram. Tjänstekåren bör samarbete tätt och olika social-och hälsovårdstjänster bör koncentreras eftersom en del av kunderna behöver många olika tjänster. 

Det hör till de professionellas uppgifter inom vårdbranschen att känna igen och förebygga samhälleliga problem och problem som påverkar folkhälsan. Arbetet får inte enbart vara att hjälpa enskilda personer utan också att påverka i samhället.

Jämlikhet för regnbågsfamiljer

Människor bör ha lika rätt till familj, parförhållande, trygghet och samhällets tjänster oberoende av sexuell läggning eller kön.
Människor bör ha lika rätt till familj, parförhållande, trygghet och samhällets tjänster oberoende av sexuell läggning eller kön.

Translagen bör förnyas. Alla bör ha rätt att själv välja sitt juridiska kön. Det måste vara möjligt att fastställa sitt kön eller byte av kön redan för under 18-åringar och detta får inte kräva sterilisering.

Det bör vara möjligt att starta en könskorrigeringsprocess på ett enkelt sätt och alla utredningar och behandlingar bör vara kundecentrerade.

Onödiga medicinska ingrepp för att korrigera intersektionella barns kroppar bör förbjudas. Alla behandling bör basera sig på personens egna vilja.

Utbildningen för social- och hälsovårdspersonal, pedagoger, poliser samt jurister bör innehålla information om den sexuella och könsliga mångfalden. Utbildningen bör ge färdigheter att bemöta regnbågspersoner.

Olika familjeformer bör identifieras och erkännas i bland annat skola och daghem. I läroplanerna bör det ingå information om sexuell och könslig mångfald liksom familjernas mångfald.

Staten bör agera aktivt för att motverka diskriminering genom att bättre identifiera hatbrott och genom att utarbeta en handlingsplan mot diskriminering.

Ambitiös och rättvis klimatpolitik

Klimatuppvärmningen måste stoppas vid 1,5 grader. Förändringen bör ske på ett sätt som är socialt rättvist. Finland bör förverkliga en internationellt ambitiös klimatpolitik via EU. Vi måste kräva att koldioxidsänkningarna höjs, minskade utsläppsrätter och t.ex. kolskatter- och tullar.
Klimatuppvärmningen måste stoppas vid 1,5 grader. Förändringen bör ske på ett sätt som är socialt rättvist. Finland bör förverkliga en internationellt ambitiös klimatpolitik via EU. Vi måste kräva att koldioxidsänkningarna höjs, minskade utsläppsrätter och t.ex. kolskatter- och tullar.

Växthusgasutsläppen måste vändas till negativa före början av 2030 genom att minska utsläppen och öka koldioxidsänkningarna (t.ex genom att reglera skoggshyggen). Inom energiproduktionen skall vi flytta oss från fossial bränslen till vind, sol och vattenkraft och förnybar bioenergi.

Trafiken ska inom städerna ordnas i första hand genom kollektivtrafik och leder för lättrafik. På den nationella nivån är det i första hand via ett snabbt spårnätverk och kompletterande landtrafik som trafiken skall arrangeras.

Bespisningen och i de offentliga upphandlingarna bör gå in för en växtbaserad och klimatvänlig mat. Stöden inom jordbruket bör riktas för att stöda en för klimatet gynnsam mat- och spannmålsproduktion genom att t.ex. utveckla kolbindningen i jordmånen. 

Människor bör på rådgivning och ekonomiskt stöd för att välja ekologisk vad gäller till exempel vid byggen och för att ta ibruk förnybara energier.

Social rättvisa bör beaktas i all klimatpolitik. Bekämningen av klimatförändringen och dess konsekvenser för förmögenhetsskillnaderna bör balanseras genom t.ex. beskattning.